Imorn bär de av mot Halmstad, känner för de sådär. Som vanligt så får ja resfeber o ja kommer ju sakna allt här hemma så mycket. Ja e så förutsägbar. De e ju definitivt inte första gången som ja e borta några dagar. Men alltid e de samma sak. Så egentligen ska de ju bli kul!

Men blir alltid så hemmakär när ja ska iväg o får ångest o vill absolut inte åka nånstans. Likadant den här gången. Världens hemlängtan redan innan jag åkt. Och orolig. Vill vara hemma o umgås med familjen istället.

Nu sitter ja o tycker synd om mej själv i soffan. Har precis pratat med mamma o fick tom lite mer hemlängtan då. Varför håller ja på så här varje gång. Jag är en vuxen människa. Det borde inte vara något problem.

Ja känner mej lite tjurig o tråkig för tillfället, lite kort i tonen mot mina nära o kära. Måste definitivt bättra mej me de. Uppskatta dem lite mer som gör så mycket för mej! Ska definitivt börja ta tag i det from nu!